Category Archives: Små liv i Lärjeåns trädgårdar

Hotell Sexfoting

IMG_7589”Vad är ett insektshotell?” är en fråga vi ofta får. I vår lilla växthusbutik finns flera olika insektshotell till salu. Egentligen är insektshotell lite missvisande, en barnkammare är faktiskt dess egentliga funktion.

Tidigt på våren söker bin och andra insekter efter någonstans att bo, i vår städade stadsmiljö kan det ofta vara svårt för dem att hitta en lämplig bostad med barnkammare och där kommer ett välplacerat insektshotell väl till pass. Insekterna lägger ägg i hålrummen, fyller dem med näring och låter sedan larven utvecklas.

Gröngödsling med honungsfacelia

Honungsfacelia är en populär växt bland humlor och bin.

Men, insekterna behöver inte bara ett boende, de behöver naturligtvis även mat. Gammaldags slåtterängar med sin mångfald av blommor är numera ett minne blott, istället har storproduktionens monokulturer tagit över. En grön stadsmiljö kan i många fall bjuda på större mångfald än ute på landsbygden med eviga rapsfält så långt ögat kan nå. Vi kan underlätta för insekterna och plantera växter som är speciellt viktiga för pollinerare. Ju större artrikedom desto bättre. Här finns en sammanställning över de viktigaste växterna (pdf).

Vilda bin konkurreras lätt ut av av tambin som flyger mycket längre och äter upp allt i dess väg, å andra sidan klarar inte tambin att sköta pollineringen helt själva utan behöver hjälp av specialiserade insekter som i vissa fall håller sig till en enda artfamilj. Tänk på att inte placera ditt insektshotell nära bikupor och ställ heller aldrig  bikupor nära naturskyddsområden för att undvika för hård konkurrens.

DSC_2628_resize

När du köper ett insektshotell hos oss får du med ett informationsblad om hur du sköter om det och dess inneboende på bästa sätt.

Rummen i våra insektshotell är inredda i olika material, för att locka till sig så stor variation av insekter som möjligt. Det är täckt med hönsnät för att fåglar inte ska komma åt att picka ut materialet och äta upp insektsbarnen. Insektshotellet behöver stå stabilt i skydd från både regn och värme. Bomaterialet kan behöva bytas ut eller borras ut emellanåt, ställ insektshotellet mörkt under en period för att ge de sista inneboende en chans att flytta ut innan du borrar igenom hålen på nytt.

Vill du veta mer om bin?
Om solitärbin
Pollinering av jordbruksgrödor
Filmer:
Bieffekten (tillgänglig tom 16 juli)
Inte bara honung

Research: Obilot Zeuschel
Text & Foto: Johanne Pernklint

Parasitsteklar förvandlar bladlöss till mumier

DSC_1379_resized

En nyckelpiga med sina ägg som sedan blir till hungriga larver. Foton: Johanne Pernklint.

Tidigare år har Lärjeåns Kafé & Trädgårdar fött upp nyckelpigor för att hålla bladlössen under kontroll. I år har det varit svårt att hitta en hanpiga och en honpiga som kunde avla upp ett gäng hungriga nyckelpigelarver. Istället har vi satsat på parasitstekeln Aphidus colemani som ska vara väldigt effektiv mot bladlöss.

Bladlöss orsakar sugskador på på unga skott på plantan men de kan även suga växtsaft ur blad och stjälkar. Bladlössen lämnar tydliga spår av sig i form av ett vitt pulver som egentligen består av deras ömsade hud och växten kan även kännas kletig av honungsdagg, ett slags sekret som lössen utsöndrar genom sina sifoner. Honungsdaggen kan i sin tur bidra till att plantan smittas av sotdaggsvamp som förhindrar växtens fotosyntes genom att det ligger som en mörk hinna över bladen.

mumieboet

Parasitstekeln levereras som ”mumier” och blir till färdiga steklar inom några dagar. Vi har byggt ett litet bo för dem tills de kryper ur sina puppor.

Parasitstekeln lägger ägg inuti bladlusen, larven som utvecklas spinner en kokong inuti lusen varpå hela lusen sväller upp och hårdnar till en sk mumie. Efter en tid i kokongen kryper en färdig stekel ut, redo att lägga nya ägg i intet ont anande bladlöss. Parasitstekelhonan lever dessutom på honungsdagg och  har på så vis dubbel nytta av bladlössen.

Vi på Lärje vill såklart inte bidra till onödiga kemikalier i vår natur och tycker därför att biologisk bekämpning är ett utmärkt alternativ tillsammans med mekanisk bekämpning där vi helt enkelt plockar bort ohyra för hand, kanske framförallt större ohyra i form av mördarsniglar.

Fakta från: www.lindesro.se
Läs tidigare inlägg: I nyckelpigornas barnkammare

Hum, hum i gröngödslingen på Lärjeån

Klicka på någon av bilderna ovan, så kan du se dem som bildspel. Foto: Magnus Lundström.

Våra små bevingade vänner trivs gott på gröngödslingsytan vi sådde bovete och honungsfacelia på tidigare i år.
Fotografen Magnus Lundström har fångat några av de flitiga besökarna.
Gröngödslingen, det vill säga växterna vi sådde, kommer att plöjas ner för att förbättra bättra jorden.
Du kan läsa mer om gröngödsling på sajten Fobo – ekologisk trädgård.
Fobo, Förbundet organisk-biologisk odling, är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell organisation som arbetar för att sprida kunskap om organisk biologisk odling.

PS. Låten vi associerar till i rubriken är förstås ”Hum, hum från Humlegårn”. Klicka på länken så kan du höra den i Ragnar Borgedahls originalversion från 1974.
2003 gjorde Lars Winnerbäck och Hovet en cover på låten, den kan du också lyssna på, fall du vill.

En liten söt en vid Lärjeåns Kafé & Trädgårdar

Rådjur_Lydia SöderbergEtt rådjurskid låg gömt i närheten av Lärjeåns Kafé & Trädgårdar.
Foto: Lydia Söderberg.

Se vad Lydia hittade då hon gick iväg från trädgården för att plocka lupiner att dekorera kaféet och växthuset med.
Vi säger bara: åååååååh!
Lydia berättar att kidet låg väl gömt och alldeles stilla. Försiktigt förde hon bladen åt sidan för att kunna fotografera, men rörde förstås inte den lilla rådjursungen.
Fantastiska ögonfransar hade den och var bara sååå söt!
Tydligen är det så att geten (ja, rådjurshonan kallas så) gömmer ungen tills den är stor nog att kunna springa ifrån rovdjuren. Hon går bara till den ibland så att den får dia.
Hararna gör likadant, de senaste veckorna har vi hittat tre små harungar – väl kamouflerade – i närheten av köksträdgården.
Lärjeåns Kafé & Trädgårdar, nära till Angereds Centrum och mitt i naturen – magiskt!

Vackra nät av läbbigt kryp

Klicka för att se bilderna större. Foto: Lydia L. Söderberg

När så
årets stora spökhelg strax är över, passar vi på att bjuda på några bilder av de vackra spåren efter ett kryp som skrämmer slag på många av oss – spindeln.
Just spindelfobi, eller arachnofobi som det kallas med ett fint ord, är en av de allra vanligaste fobierna. Runt 50 procent av alla kvinnor och cirka 25 procent av alla män i västvärlden tros lida av extrem rädsla för spindlar.
I själva verket är väldigt få spindlar farliga för människan och ingen av dem hör hemma i den svenska naturen.
I vilket fall som helst, fobi eller ej, visst kan spindlar vara lite läbbiga – men oj, såna vackra nät de spinner!

Läs mer om spindelnät etc:
Gamla spindlar spinner snett – National Geographic.
Världens största spindelnät (En nyupptäckt spindelart på Madagaskar spinner upp till 25 meter långa trådar) –National Geographic.
Kan spindelnät tillverkas på syntetisk väg? – Illustrerad Vetenskap.
Om spindelfobi.
Spindelfobi botad på några timmar – Aftonbladet.

Tungt namn i kvalstervärlden

Pansarvattenkvalster_Hane_1mm

En 1 mm stor hane av arten pansarvattenkvalster. Klicka för större bild. Foto: Tomas Bodling

Pansarvattenkvalster heter den här energiska lilla simmaren.
Ett ganska tungt namn att bära för den som bara är 1 mm lång.
Till skillnad från många andra kvalster har dessa en könsdimorfism och den långsmala bakkroppen visar att det här är en hanne. Annars är både levnadssätt och föda ganska vanligt för kvalster: fyra nymfstadier som parasit på andra ryggladslösa djur och sedan får den sin vuxna form utan förpuppning, så kallad ofullständig förvandling och då lever den av rov.
Simmar gör den mycket energiskt med simhår på de sex bakre av de åtta benen och fastän vattendroppen under luppen är liten får jag knäppa 38 suddiga bilder innan jag får till det!

Har du tillgång till UR:s (Utbildningsradions) kunskapsbank, så passa på att titta på Naturvetarens strövtåg: På jakt efter sällsynta småkryp.
Programledaren hittar vackra och spännande insekter i komockor och blir jublande glad!
Jag kan relatera…
Tomas Bodling

(Skolor, universitet, folkhögskolor och studieförbund  har tillgång till UR:s Kunskapsbank.)

Möt Lärjeåns ”lillgroda”

LärjesLillgroda Foto_Johanne PernklintVisst är den söt, Lärjeåns egen lillgroda?! Foto: Johanne Pernklint

För ett tag sen berättade vi om vår storpadda och prinspussar-myten.
Idag är det dags att stifta bekantskap med vår bedårande ”lillgroda”. Eller ja, lillgrodorna är förstås många här i trädgården, men just denna förevigades av vår fotograf Johanne Pernklint.
Så mycket mer har vi inte att berätta om den lille/lilla – den var bara för söt för att undanhålla våra läsare.
Puss på dig!
Läs mer om grodor på wikipedia och på  Svenska djurskyddsföreningens hemsida
En annan typ av grodor hittar du på tidningen Journalistens hemsida.

Paddpusseri och prinsgrodor

padda_Maria Martins_wTjänar det något till att försöka pussa paddan? Foto: Maria Martins.

Puss, puss på dig padda – poff en prins!
Nåja, det där var nu inte helt rätt, i sagornas värld är det enbart grodor som står för den förvandlingen.
Dessutom lär du få pussa många grodor innan du finner en prins, om man ska tro det gamla talesättet.
Paddan på bilden ovan är dock en riktig prins, menar fotografen Maria Martins. Han håller nämligen till i kålgården och käkar upp alla sniglarna där.
Snyggt jobbat!
Att det är en padda och inte en groda, syns bland annat på det knottrigt vårtliknande skinnet. Grodor är släta. Dessutom har paddor kortare ben än grodor och är inte lika bra på att hoppa. De mer kryper fram.

Arthur_Rackham_Frog_Prince_webMen hur var det nu med prinseriet?
Jo, grodan som blev till en prins återfinns i en av de folksagor som bröderna Grimm nedtecknade i början av 1800-talet.
I själva verket handlade det om en prins som förvandlats till en groda och som löstes ur sin förbannelse genom att en prinsessa – nej, inte pussade på grodan – utan slängde den i väggen.
Aj, så får man förstås inte göra! Både grodor och paddor är dessutom fridlysta i Sverige.
I senare versioner av sagan blev också ”slänga i väggen” till just en puss.
Här ovan till höger ser du hur den något äcklade prinsessan bär upp grodan till sitt sovrum. Illustrationen gjordes av Arthur Rackham till sagan om Grodprinsen.

Läs mer om paddor på Naturistoriska riksmuseet.
Mer om grodor hittar du på Wikipedia.
Dessutom: Pussa grodan – ”Kanske hittar jag min prins en dag, säger biokemisten Valerie Clark som ibland slickar på grodor. Läs artikel i National Geographic.

Och så avslutar vi med Peter Gabriels ”Kiss that frog”.

I nyckelpigornas barnkammare

nyfödd nyckepiga_gul_Maria Martinsnyckelpigor _nyfödda 2_Maria Martins

Ovan: En blott några timmar gammal nyckepiga.
Till höger: Fler medhjälpare på gång i kampen mot bladlössen.
Foton: Maria Martins.

Nyfödda nyckelpigor.
Den röda nyckelpigan är en dag gammal och de gula bara några timmar gamla. De blir också röda med svarta prickar efter ungefär en dag.
Nyckelpigorna släpper jag sen ut i växthuset, som naturligt bekämpningsmedel mot bladlöss.
Maria Martins

Läs mer om den sjuprickiga nyckelpigan och de andra cirka 60 arterna som finns i Sverige på Jordbruksverkets hemsida.

Bladlössen kan förutsäga risken att bli mat åt nyckelpigorna.
Läs artikel där SLU, Sverige lantbruksuniversitet, presenterar en nyligen gjord studie.

Läs mer om bladlöss på wikipedia.

Så fick nyckelpigan sitt namn:
”Enligt gamla sägner skulle man komma in genom himlens portar om man lät en infångad nyckelpiga flyga iväg. Nyckelpigan var alltså en symbolisk nyckel.
Nyckelpigan blev tidigt sammanlänkad med Jungfru Maria som enligt katolsk tro hade möjlighet att låsa upp dörren till himmelriket. Maria är ju förknippad med de sju dygderna och antalet prickar på den lilla kullriga skalbaggen är just sju. Man tänkte sig därför att Jungfru Maria kunde sända upp sin hjälpreda, den lilla pigan, i skyn för att öppna himmelriket.”
Ur boken ”Hur mycket blåst klarar en fluga” av Lars-Åke Janzon, jourhavande biolog och första intendent på Naturhistoriska riksmuseet.

Rovdjur i dammen: gulbrämad dykarelarv

Gulbrämad dykare web_Tomas BodlingI dammen bor flera glupska rovdjur, som till exempel  larverna av gulbrämade dykare. Foton: Tomas Bodling.

Det här larven av gulbrämad dykare (Dytiscus marginalis) är ett riktigt rovdjur! När den gapar för fullt mäter den 20 mm mellan käkspetsarna. Kroppen är 50 mm lång och kan bli ytterligare 20 mm längre innan det är dags för förpuppning.
Larv av gulbrämad dykare. Foto: Tomas BodlingNär den har tagit ett byte kastar den sig i frenetiska dödsrullningar, som en krokodil. Den drar sej inte ens för att anfalla mina fingrar, provocerad från en gömd position!
Så nog kan den ge sig på en salamander alltid.
Tomas Bodling

Veta mera:
Så här dödar de rovgiriga dykarlarverna sina byten: ”Den sprutar in en brun vätska från matsmältningkanal i sitt bytesdjur som dels bedövar det, dels löser upp dess inre. Sedan suger de i sig bytesdjurets innehåll och lämnar ett så gott som tomt skal efter sig.” (Läs mer på Naturhistoriska riksmuseets hemsida.)
Gulbrämad dykare (Dytiscus marginalis) trolig hane. Foto: Tomas Bodling
I databasen Växteko, som drivs av SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och Jordbruksverket, står följande att läsa:
”Gulbrämad dykare är en stor, glupsk skalbagge som är vanlig i växtrika småvatten. Den lever i vattnet både som larv och vuxen, men förpuppar sig däremellan i en jordhåla på land. Den flyger bra och kan aktivt söka sig till bättre jaktvatten. Ibland ser man dem i betesmarkernas vattenkar. Dessa stora dykare kan effektivt äta upp de flesta stickmygglarverna i små upptorkande pölar. Ibland kan dykarlarverna vara besvärliga rovdjur för fiskynglen i fiskodlingar.” (PS. Den äter även mygglarver!)

Närstudie av salamanderyngel

Slamanderyngel 3 2013_Tomas BodlingSalamanderyngel med magen mot glaset, fotograferad genom lupp. Vid nosen sitter ett par skäggtömmar som inte syns på äldre yngel, sedan de trådliknande gälarna och så de knoppande anlagen till framben. Till skillnad från grodor och paddor får salamandrarna framben först och bakben sedan. Foton: Tomas Bodling.

Dammarna här i Lärjeåns trädgårdar är som ett dignande smörgåsbord där alla äter alla – dykarbaggar och deras larver, iglar, ryggsimmare, kärrspindlar, rovkvalster och parasitkvalster, skräddare, bäcklöpare, sländlarver av alla de slag och inte minst snokar!
Slamanderyngel 2 2013_Tomas BodlingOch mitt i detta naturens ”battle royale” ska vattensalamandrarna yngla av sig.
Så för att utjämna oddsen en aning har jag börjat kläcka några ägg i akvarium och här är bilder på dom tre första ynglen!
Det finns en hel del som jag inte vet, frågor som varken mina böcker eller internet kan besvara. Det ska bland annat bli intressant att studera matvanorna.
Salmanderynglen är ett ämne som jag kommer att återvända till!
Tomas Bodling

Bild ovan till höger: ”Ett yngel av mindre vattensalamander (Lissotriton vulgaris) speglar sig i akvarieglaset. Med klart tecknade mörka linjer ser det ut att vara en hona av den mindre arten, bara några dagar gammal och 8-9 mm lång. Nu syns ögonen tydligt men de genomskinliga kanterna på stjärten kan man bara urskilja om man vet vad man ska leta efter.

Slamanderyngel 1 2013_Tomas BodlingDet första överraskande salamanderynglet! Den lite omilda flytten till en burk med vatten beror på att jag måste plocka ut nykläckta små skalbaggslarver, som nu genast åker tillbaka till dammen. Alldeles ny är den: 7mm lång, varken ögon eller gälar syns och ingen balans har den heller utan ligger på sidan. Men tillbaka i akvariet repar den sej strax.

En skogsödla på kafébesök

Skogsödla T Bodling closeup OK webDen lilla fyrbenta kafégästen på väg att avhysas. Fotad av en hjälpsam tvåbent gäst.

En skogsödla (Zootoca vivipara) slank in i kaféet häromdagen och kökspersonalen var inte sena att hämta mig, inofficiell smådjursräddare som jag är.
Dessvärre skrämde jag den så dant att den släppte svansen i självförsvar, så gör ju både sandödlor och kopparödlor, för att förvirra vesslor, kråkor och klåfingriga människor.
Som det latinska namnet antyder lägger inte skogsödlan ägg utan föder levande ungar. Vivipara betyder just levande födsel.
Och svansen? Ja den växer ut igen som väl är.
Tomas Bodling

”Spring makes strange bedfellows”

Buffo buffo, en padda med pondus. Foto Tomas Bodling”Buffo buffo”, en padda med pondus. Plåtad i stora dammen på Lärjeån.  Längst ner till höger: Padda och groda i resultatlös parningsomfamning. Klicka på bilderna för att se dem större. Foton: Tomas Bodling.

Långa grodben att hoppa och simma med. Foto: Tomas BodlingGroda (under) och padda (över) i en tämligen resultatlös parningsomfamning!
”På latin kallas det Amplexus som betyder just ”famntag” eller ”omslingrande”. Flera svenska grodarter liknar varandra till utseendet och skiljs bäst åt med hjälp av deras läten , så jag ska spetsa öronen framöver.
Intressant är också, att när paddor och grodor blinkar eller sväljer så trycks ögonen ner i munnen, och det kan ju vara bra när maten sprattlar och vill ut!
Frasen ”Spring makes strange bedfellows” är en parafras på det av den  amerikanske författaren Charles Dudley Warner ( 1829 -1900) myntade citatet ”Politics makes strange bedfellows”.
Charles Dudley Warner var för övrigt kompis med Mark Twain.
Tomas Bodling

"Spring makes strange bedfellows". Padda och groda i parningsomfamning. Foto: Tomas BodlingPaddan blinkar eller sväljer. Foto: Tomas Bodling

Vårkväk från dammarna

Lärje grodor apr 2013 Tomas Bodling

Grodorna kväker i dammarna. Foton Tomas Bodling.

Lärje ärla apr 2013 1 Tomas BodlingVårrapporten fortsätter att strömma in från Lärjeåns Kafé & Trädgårdar:

Knappt har isen på dammarna spruckit upp innan grodorna knorrar och kväker i vårsolen!
Lite yrvakna kanske, men som den här våren startat borde de få varenda göteborgare att le.
En annan av våra stammisar på Lärjeåns trädgårdar, sädesärlan, är också på vårinspektion.
Tomas Bodling

Svansdragande sorkar var näbbmöss

Förra våren visade vi ett litet drama ur djurvärlden här på bloggen. Några små, förmodade, sorkar tycktes vara fast bestämda att inte låta någon annan smita ut före ut ur gångarna – utan drog varandra i svansarna.
Allt filmat av Tomas Bodling, som dock inte hade något riktigt svar på varför de små liven uppförde sig som de gjorde.
Men nu har Tomas kommit på en förklaring:

För någon dag sedan slog det mej att orsaken till att sorkarna som drar varandra i svansen, i filmen jag tog förra året, ser ut som näbbmöss är att dom just är näbbmöss!
I Afrika och Amerika finns sådana arter som gräver gångar och andra som är sociala, men inte i Sverige – vad jag vet får jag tillägga…
Så varför kivades dom i en sorkgång?
Tja, under jord finns dagmask och skydd för rovfåglar och nog ser väl dragkampen lite romantisk ut?
Viste ni föresten att Vattennäbbmusen har ett giftigt bett?
En intressant artikel om näbbmössen finns att läsa i tidningen Forskning & Framsteg.
Tomas Bodling

Sol men ingen vår – noteringar från Lärjeån

Fem sorkhål kvadratmetern 20130102_fixFem sorkhål på mindre än en kvadratmeter. Foton: Tomas Bodling

Vår … nej vintersolen menar jag ju, skiner bländande starkt fast den bara med bästa vilja rullar över radhustaken borta i Storås när klockan visar lunch. Småfåglarna är uppspelta och har en första sångrepetition i snåren och mellan vipporna i gräset flyger en yrvaken mygga.
Men vårtecknen blir varken fler eller säkrare än så. För fastän snön är borta och den enda frosten som finns att se är stöpplad i kalkfärg på växthusets glas, så är sorkarnas gångar som huggna ur tjälen och isen ligger obeveklig i sitt majestät på dammarna.
För medan jag står i Lärjeåns trädgårdar, ler och kisar mot solen, så kan vi inte räkna mer än den 2:a januari 2013.
Tomas Bodling

Rimfrost 20130102_1 fixIs 20130102_fix

En liten skorpion-wannabe från Lärjeån

Klokrypare, Pseudoscorpion. Foto: Tomas BodlingKlokrypare – en pseudoskorpion, som gömde sig i värmen inomhus på Lärjeåns Kafé & Trädgårdar. Foton: Tomas Bodling.

Tänk att vi i detta karga och bottenfrusna rike vid vägs ände har en fauna med sådan exotiska vidunder som denna pseudoskorpion!
Med sina giftig klor och åtta flinka ben är den ständigt på jakt efter kvalster, hoppstjärtar och andra byten.
Bokskorpion i locket till en medicinburk, mindre än 2 mm i kroppen. Foto: Tomas BodlingJa, morskare än så är den inte med sina knappa 2 mm och de svenska trivialnamnen, bokskorpion eller klokrypare är ju inte precis imponerande. Särskilt inte om man måste fotografera den genom en lupp.

Tomas Bodling

Mer om klokryparen på Wikipedia