Category Archives: Kuriosa

Påta, plåta och äta

Detta bildspel kräver JavaScript.

Halva nöjet med trädgård är den evigt pågående träningen i fantasi.
Du lever hela tiden tre, eller till och med sex, månader framåt i tiden.
Jag tror att människor som helt saknar fantasi aldrig kan bli bra trädgårdsodlare.
Att vara till freds med det som är och aldrig sträva framåt är förödande.”
Mrs. C. W. Earl, ”Pot-pourri from a Surrey Garden”, 1897.

Gamla Mrs C. W. Earl, eller Maria Theresea Villie som hon hette som ogift, må ha rätt i det där med fantasiträningen, men att odla nyttoväxter är sannerligen ingen ”dans på rosor”. Det ska planeras, sås, drivas upp, planteras, vattnas, rensas, rensas och rensas. Lägg därtill all jordbearbetning som föregår själva planterandet, den ständiga kampen mot diverse skadedjur och ja, allt det där andra som vi nu förträngt.
Men så till slut är det äntligen dags att skörda, att avnjuta frukterna av allt hårt arbete. Finns det något godare än grönsaker och bär från den egna trädgården?
Och under tiden vi väntar på det – varför inte passa på att njuta av allt ögongodis?
Det gäller att inte bara att påta , det går att plåta också!

Läs mer om Mrs C. W. Earle (1836 – 1925) och hennes samtida, och kanske ännu mer inflytelserika, trädgårdsspecialist Gertrude Jekyll (1843-1932).
Mrs C.W. Earles bok ”Pot-Pourri From A Surrey Garden” finns att läsa i sin helhet på nätet.

Persisk musik och tomater på Lärjeåns trädgårdar


Onsdag 13 juli, är det ”Tomatdag” på Lärjeåns Kafé & Trädgårdar. Foto: I.B

Persisk musik och tomater har kanske inte så mycket med varandra att göra, men det är ingredienserna i onsdagens program på Lärjeåns kafé & trädgårdar.
Kl 17.30 bjuder Bahran Nayeri, dagens musikaliska gäst, på persisk musik på det klassiska stränginstrumentet santur, även kallat santoor.
Varför inte avnjuta musiken till en kopp kaffe och något av våra smarriga bakverk. Eller, om du är hungrig, en god sallad eller smörgås.
Onsdagen är dessutom ”Tomatdag på Lärjeåns trädgårdar” där vi har den vackra, näringsrika och inspirerande grönsaken i fokus.
Passa gärna på att köpa några av våra stora fina tomatplantor och få lite tips och råd samtidigt.

Solanum lycopersicum, mer känd som Tomaten, är en flerårig ört från samma familj som potatisen och kommer ursprungligen från Peru i Sydamerika. Därifrån gick vägen till Mellanamerika och Mexiko, där den odlades och användes i matlagningen av bland annat aztekerna.
Ordet tomat, tómatl, kommer från det den uto-aztetiska språket nahuatl och betyder ”den svällande frukten”.
Och förmodligen var det där, i centrala Mexiko, som de spanska erövrarna först stötte på tomaten och tog med sig den till Europa.
I Europa betraktade man dock länge tomaten med misstänksamhet. Visst var den fin att titta på – italienske läkaren och botanikern Pietro Andrea Mattioli, som 1544 är den förste att nämna tomaten i skrift, kallar den för pomo d’oro, det gyllene äpplet – men att äta den?

Linné kallade den "varg-persika" och fransmännen för "kärleksäpple". Foto: I.Berner

Nånstans under resans gång sorterades växten in under ”skattor”, på latin Solanum, som ingår i familjen potatisväxter och där de flesta växterna är giftiga, även om flera av dem har ätbara frukter, blad eller knölar.
Och på den vägen var det. Under lång tid odlades tomaten i Europa främst som prydnadsväxt. Vilket inte hindrade att den även ansågs vara ett afrodisiakum och på franska kallades för Pomme d’amour, kärleksäpple.
Som tur var fanns det folk som trots allt vågade sig på att äta tomater och redan 1758 finns den med i ”The art of Cookery” av engelskan Hannah Glasse. En kokbok som gavs ut i totalt 20 upplagor varav den sista publicerades 1843.

På 1800-talet började vi äta tomater även i Sverige men riktigt populär blev tomaten först så sent som på 1950-talet. Standardsalladen, bestående av sallad, gurka och tomat, var född.
Och vem skulle idag kunna tänka sig att laga mat utan att någonsin använda en endaste liten tomat?

Visste du att:
Carl von Linné döpte tomaten till ”varg-persika”?
Lycopersicum, i tomatens botaniska namn, Solanum lycopersicum, står för lyco – varg och persicum – persika.

Ketchupen, som idag finns i de flesta svenskars kylskåp, slog igenom först på 1950-talet i samband med att vi började äta rejält med spagetti.

Det går åt över 100 000 kilo mogna tomater i La Tomatina, det gigantiska tomatkrig som äger rum  i byn Buñol, Spanien, den sista onsdagen i augusti  varje år.
Upp till 40 000 personer brukar delta i tomatkastandet som pågår under en timmes tid. Och de 9000 invånarna i byn hejar på.

Jessica Tandy, 1909-1994, som spelade Ninny Threadgoode, kvinnan som berättar historien om de ”stekta gröna tomaterna” i filmen med samma namn, utsetts av tidningen People till ”en av 50 vackraste människorna i världen”.
1984, fick Jessica Tandy, då 80 år gammal, en Oscar för sin huvudroll i filmen ”Driving miss Daisy”. Därmed blev hon den äldsta skådespelaren hittills att vinna en Oscar.

Och dagens låt är förstås ”Dont Touch Me Tomato” med George Symonette. Ligger även i Vodpod-spelaren.

Ingen vår i sikte – vi drömmer om sommaren

Några solskensdagar och du trodde att våren var på väg?
Kanske ropade du till och med Hej! bara för att snabbt inse att japp, så ramlade vi ner i snödiket igen.
”Snöfall eller snöblandat regn” lyder SMHI:s väderprognos för de närmaste dagarna. Så nej, ingen vår ännu – inte ens längs Skånes kuster, där våren enligt ”normaltidtabellen” borde ha anlänt vid det här laget.
Så när ska det då äntligen bli vår?
Vi vänder oss till vår ständiga förebild ”Det stora landet i väst” och till vårförutsägaren Phil. Ja, ni vet murmeldjuret i Punxsutawney, Pennsylvania, som den 2 februari varje år, under högtidliga former, tittar ut ur sitt ide, tar en snabbkoll efter sin skugga och voi lá – ser han den så pågår vintern ytterligare sex veckor. Ser han den inte, så står våren för dörren,
I år såg Phil inte sin skugga och våren kommer således tidigt.
Å andra sidan, sen när kan man lita på amerikaner?

I över 125 år har Murmel-Phil förutspått vårens ankomst. Visserligen lever murmeldjur normalt bara i sex till åtta år, men enligt de goda människorna i Punxsutawney, får Phil varje sommaren en magisk dryck vilken förlänger hans liv med ytterligare sju år.
Igen, sen när kan man lita på amerikaner?

Murmel-Phil och hans vårförutsägande blev världskänt genom filmen ”Groundhog Day” (1993), på svenska ”Måndag hela veckan”, i vilken den tämligen blasé och dryge tv-reporten Phil (vilket sammanträffande . . .) spelad av Bill Murray, skickats ut på uppdraget att bevaka Murmel-Phils framträdande och fastnar i en tids-loop.
Om och om igen tvingas han återuppleva Groundhog Day. Fast sen så . . . men det har du antingen redan sett eller så får du ta och kolla filmen.
En av reporter-Phils mer irriterade påannonseringar kan du i vart fall kolla på HÄR.
Vill du däremot se årets officiella framträdande av Murmel-Phil, så kolla HÄR.

För övrigt kan vi bara hålla tummarna och vänta, nån gång ska väl ändå våren komma. En liten tröst är i alla fall att dagarna nu är 35 minuter längre än de var för en vecka sen!

Mer att kolla:
Groundhog Day – officiella  hemsidan
Groundhog Day 2011: What did Punxsutawney Phil predict and is he right? – Washington Post
Vår – vad är det egentligen? SMHI:s kunskapsbank

Bladblädder mellan jul och nyår

Lärjeåns trädgårdar, december 2010I det lilla vakuumet mellan julstress och nyårsexplosioner doppar jag försiktigt näsan i en och annan bok som blivit liggande.
Fastnar för en stund i ett litet reaköp, Trädgårdens mästare av George Drowner. Läser om sekatörens uppfinnare, markis Antoine-François Bertrand de Moleville, en rojalist och politiker som efter revolutionen år 1789 flydde till England. Ville inte få huvudet avknipsat, kan tänka. Istället lär han ha erbjudit engelsmännen information om lämpliga landstigningsplatser längs den bretagnska kusten, ja fall britterna ville invadera.
Så småningom kom markisen dock tillbaka till Frankrike och efter en tid som politiker ägnade han sig tydligen åt trädgårdsarbete.
Och åt att själv knipsa av – vinrankor och kvistar. Modern sekatör
Av rena farten uppfann han sekatören, som på franska betyder just ”kvistsax”. Sekatören lanserades 1818 i tidningen ”Le bon jardinier” (ungefär ”Den goda trädgårdsmästaren”) som det ultimata beskärningsverktyget. Dittills hade man använt sig av knivar eller stora trädgårdssaxar.
Lite kuriosa i sammanhanget är att markisens personliga sekreterare var far till författaren Honoré de Balzac, en av den moderna realistiska romanens tunga namn. Som dessutom fått en krater på planeten Merkurius uppkallad efter sig.
Och med det vänder jag på bladet och läser om skottkärrans uppfinnare, generalen Chuko Liang, eller Zhuge Liang, (181-234 e. Kr.)